Jahapp. Det är visst min födelsedag i morgon. Då ska jag lämna året som 27 och glida in i nästa år. Känns cool-lugnt. Jag är inte en person som får ålderskriser. Jag tar det med ro.
Den här dagen har varit intensiv som alla andra på jobbet. I morgon har vi storbesök så det
förberedas en hel del. Eftersom jag vill göra klart jobbet så fick det bli senare än planerat,
men det gör ingenting för jag är hur nöjd som helst :)
Ja, jo sista kvällen som 27-åring. Hur gör man för att fira det?
Jo, ett glas rödtjut och bra tv-underhållning:
Hyfsat märkligt att fortf kalla programmet för Ensam Mamma Söker när man klart och tydligt ser en
pappa där i mitten. Men..
Nu fick jag precis ett meddelande från min lillasyster som påminde om att det är 3,5 timme kvar
tills jagfyller år.
Det är även 7,5 timmar kvar tills jag ska kliva upp.
Dagen till födelsedagsäran så öppnar jag förskolan.
Åh herregud vilken lycka!! Det finns knappt ord som beskriver de ofantliga lyckokänslorna som sprudlar inom en när det spelas bra fotboll, och framför allt när Sverige vinner!!
Idag har jag nervöst vandrat omkring med kvällens match i tankarna ibland. Även om jag hoppades så trodde jag ALDRIG att vi skulle vinna. Det kändes som en riktig önskedröm för alla vet hur bra Holland spelar.
Shit vilken match! Det är såhär det ska spelas. 5 mål!
Fyfan vad lycklig jag är!! Vi är med i EM! För faaaaan fattar ni?!? Inga jäkla kvalmatcher,
vi skiter i det.
Vi åker på en gång!! Det känns så jävla kul! Jag vill nästan knalla runt i min Sverige-tröja i morgon!
Det är fredag! Bästa dagen på veckan. Jag har sovit ute på landet inatt och vaknade på rikligt när husets hund kalasade på nån skål från köket som nån glömt att ställa undan.. Då var klockan strax innan 6.
Nu åker jag och lillsyrran buss. Vi pratar inte med varandra. Tror faktiskt vi inte ens har bytt ett ord.. Verbalt alltså..
Med wordfeud-ord har vi delat många under den här resan.,,
Spännande.. Jag är på väg hem, i skrivande stund sitter jag på tunnelbanan. Runt mig sitter 5 tjejer. Söta pigga, typ, 18 åringar. Mitt emot dem sitter en man, typ 45-50 år som verkligen INTE kan slita blicken från dem. Detta är både intressant och jävligt äckligt för även om han tycker att de är fina så får han för i helvete skärpa sig!! Man kan inte sitta och dumstirra på ett helt gäng småtjejer. Det är inte okej! Inte någonstans!
Inte blir det bättre av att flickorna har förtroliga samtal och smetar parfym på varandra.,.
Än en gång.. Det är händelserikt att åka tunnelbana på kvällskvisten!
Ibland kan jag bli tokig på mig själv! Varför slutar jag med saker jag verkligen gillar?
Igår läste jag lite gamla bloggar jag följt tidigare och det slog mig än en gång; Varför slutar jag blogga hela tiden? Jag tycker ju det är jätteroligt att skriva och kan i viss mån se det som nån slags terapi. Det gör mig glad och jag slappnar av. Även om jag nödvändigtvis inte berör ämnet som jag går och funderar på i bloggen så hjälper den mig i allafall.
Nu ska jag sluta falla för negativa ord och faktiskt stå på mig. Detta är min blogg och jag gör vad jag vill! Punkt!
En jobbig vecka startar nu. Mycket saker händer de kommande dagarna som gör att min stressmage redan håller på att bråka..
Mellan varven pysslar jag med det som i stort sett alla andra iphone-människor pysslar med nuförtiden:
Jag saknar att skriva. Det finns ju massor av ord som vill ut varje dag och jag fattar inte varför jag slutar. Jo.. för att jag inte lyssnar på min egen röst.
Med anledning av händelserna i Norge iakttar Norge en tyst minut måndag 25 juli kl 12.00. För att visa Sveriges varma deltagande rekommenderar regeringen en bred anslutning till denna tysta minut.
Regeringskansliet flaggar på halv stång även under måndagen.
Det höll på att sluta illa idag vid ett skype-samtal. Nä nu överdriver jag, det skulle inte slutat illa. Jag var bara lite dålig på att formulera mig på det engelska språket så jag, helt utan avsikt, fick det att låta som att folk blir lite mer kärvänliga och tillsammans-andan växer när såna här vidriga saker som Norges tragedi inträffar...
Det jag menade var att jag på nåt sätt ändå förundras och beundrar människor som runt om i världen
stannar upp och slutar med det de höll på med för stunden för att hjälpa och stötta människorna
som går igenom helvetet.
Det finns så många jävla dumma, hemska, vidriga, elaka människor i världen... Men det finns otroligt många
fina och kärleksfulla människor också, och det brukar visa sig i såna här sammanhang.
Sen säger inte jag att det är bra att saker som dessa händer
(in order för att människors olika sidor ska komma fram), naturligtvis ska det inte få hända och man
blir alltid, eller iallafall jag, helt uppfylld av ångest, rädsla och sorg.
Men någonstans i all den här misären och obeskrivliga situationen kan jag inte låta bli att
positivt förundras över (den goda) människans totala osjälviska vilja att hjälpa människor som behöver
bli hjälpa. Det är en fin egenskap, att ställa upp för en annan människa.
Jag är tillbaks på Västkusten. Den har jag verkligen saknat! Som barn hängde jag en hel del här nere på somrarna som då var fylld av båtutflykter, krabbfiske och bad bland maneter som vi alla var livrädda för.
Den här gången har jag och lillsyrran åkt ner för att softa några dagar och i bästa fall hälsa på bästa Vanessa som bor här. Hoppas!
Ibland undrar jag hur tankeverksamheten fungerar inne i mitt huvud..
Jag hatar att springa. Det är liksom det i träningssammanhang som jag undviker att göra..
HOWEVER.... Nu har jag bestämt mig för att springa lopp.. Inte bara 1 utan 3 lopp..
* Vårruset
* Midnattsloppet
* Tjejmilen
Och det är inget messpring som gäller nu, as in "Man kan ju gå lite om man blir trött". Nä, här ska springas som en jävla dåre, med bra tider och en helvetes envishet!
Så nu måste snön smälta bort så jag kan ut och springa, löpbandet kan jag ju inte springa på för då trillar jag nästan omkull...
Fast jag undrar hur jag tänker...
Men.. nu är det sagt och det finns väl ingen mer passande låt än just denna?
När man är så svältfödd på varmare grader är de som håller sig runt -15 så måste jag ändå säga att man får lite vårkänslor när solen skiner och termometern visar runt -2. Då är är man verkligen inte bortskämd med varma vindar , om man tycker att MINUS två känns varmt...
Jag hoppas stenhårt att solen stannar idag så jag kan ha solglajjor! Hoppas!
Vi överlevde resan ner, tur det! Men det såg mörkt ut ett tag eftersom både jag och mamma var minst sagt
illamående när vi hunnit halvvägs. Men det är nu historia och vi är på plats..
Vi hann med en lite date med våran Vicky som jag inte sett på hundra miljoner år, mycket mys :)
Igår var vi på repet till Melodifestivalen (fråga mig inte varför, det räcker med en gång!).
Men ja, vart ska sleven vara?
Efter det var det häng i hotellbaren en stund. Jättetrevlig kväll och det är alltid mysigt att ha mamma o pappa
Nu är vi på väg ner till Malmööö för att kolla in Melodifestivalen. Vi ska mest heja på pappas artister Linda och Anders. Det ska vi naturligtvis göra med största inlevelse. Men först ska vi överleva tågresan..
Vi åker baklänges vilket inte är ultimat för 2 personer som har en färdighet för illamående i transportmedel..
Men det ska tydligen rödvin råda bot på säger mamma. Och mammor brukar ju ha rätt!
Passande låt för denna resa är ju.. utan tvekan denna:
