Bekännelse...
Okej.. såhär är det...
För en väldans massa år sen, närmare bestämt november 1997 hittade jag en skiva på min pappas kontor. Jag hade ingen aning om vad det var men omslaget såg ut såhär:
Jag fick lov att ta med den hem och började lyssna. Att säga att jag lyssnade ofta är en kraftig underdrift. Jag lyssnade dygnet runt! Vaken, sovandet, i skolan, hemma.. you name it!
Det var/är ett av de bästa soundtrack som finns!
Skivan spelades konstant i 3 månader och sen var det dags, att se självaste filmen som just då haft premiär i Sverige. Jag var nervös! Eftersom jag byggt upp en minst sagt stark relation till musiken och visste hur starkt den påverkar mig så kändes det aningens pirrigt.
Jag grinade 4 sekunder in... Sen höll det på så.. i filmens hela 3 timmar! Jag tjöt som en dåre och hade naturligtvis inga näsdukar, hur skulle jag kunna veta att jag skulle hamna i nån sorts gråthysteri?? Jag var helt svullen efteråt eftersom jag varit tvungen att badda med min tröjärm.
Jag tyckte (well tycker) att filmen är otroligt vacker och man kan väl säga utan krusiduller att den förändrade hela mig. Jag blev kär i precis allting med den och var helt besatt. Det jag däremot inte blev var sådär tonårskär i Leonardo DiCaprio (Kate däremot!!) och blev liksom helt fascinerad av historien och kunde inte läsa mig mätt på den.
Jag såg Titanic 9 gånger på bio.
Ja, så är det faktiskt. Och varje gång grät jag som en galning. Vissa gånger mer än andra men de flesta tillfällen belönades/bestraffades med "the ugly cry" då man kippar efter andan och tror man ska dö av andnöd eller eventuellt drunka i sina tårar (ironiskt med tanke på den aktuella filmen).
När den sen kom ut på video (VHS!!!) så var jag tvungen att liksom planera när jag skulle se den då jag visste att jag skulle vara helt ensam eftersom jag tyckte det var så pinsamt att jag grät så mycket. Men jag såg det inte ofta då jag såg den som ett alldeles för stort mästerverk för att bara "slänga på den".
Now... Titanic kommer ut igen på bio i vår. I 3D-format.
Jag är nervös och jag skäms för att säga att jag LÄNGTAR. Jag har fjärilar i magen just för detta ändamål.
Jag undrar dock hur det kommer gå för jag kan knappt lyssna på musiken utan att börja lipa. Desto mindre se trailern. Det går inte. Jag kör tårar på en gång!
Hur ska det gå då?!
Jag kommer ju behöva gå ensam på bop eftersom det är så skämmigt att jag grinar så!
Fan vad stort det kommer bli!!
Så... nu vet ni det!
Ouch!
Vissa saker har man lärt sig..
Om magen bråkar som en galning så är det bara att gå och lägga sig.
Så ja..
God Natt då!
Fransa mig!
Idag har jag och Linda blivit fina i ansiktet.
Jag ser alltid fram emot dagarna då den andra Linda kommer och färgar våra fransar och våra ögonbryn.
Eftersom jag ser ut som en albino i vanliga fall så blir det ganska tråkiga och bleka ansiktet väldigt glatt och festligt med lite färg.
Nu när man gjort det här några gånger har man också lärt sig att ligga avslappnat och slipper nu tvångstankarna om att man vill vill vill titta fast man inte ska för då svider det...
Och Linda är så mjuk och gör allt så fint så det är nästan lite mysigt att få bli ompysslad lite grann.
Det är också alltid supertrevligt att få snacka lite skit med FransLinda (får vi kalla henne :)) för hon är underbar!
Och resultatet blir alltid över förväntan :)
Nu ska jag och ögonfransarna lägga oss i sängen.
Tack Linda, du är grym!
Hej då!
Hair me out!
Jag har alltid haft mycket hår på huvudet. Ända sen jag var liten faktiskt. Det liksom växer så jävla mycket hela tiden och jag hinner aldrig reflektera vilken längd på håret jag har för det hinner bli långt.
Det jag definitivt inte har är nån sorts emotionel läggning till håret som andra människor verkar besitta.
De kan absolut inte gå till nån anna frisör än "sin egen" och börjar typ grina när mer än 10 cm klipps bort.
Det där har aldrig berört mig och ofta har jag suttit i frisörstolen med en ångestladdad frisör bakom mig som krampaktigt haft mitt hår i den ena handen och saxen i den andra och plågsamt tittat på mig och sagt:
"Ooookej... nu klipper jaaag. Är du verkligen beredd nu då???!!"
Då jag lugnt svarat:
"Ja ja, klipp nu!"
Varav vi fortsatt denna konversation några gånger med frisörens:
"Är du verkligen säker??!!" och mitt svar:
"Jaaaa!!" med en bra mycket mer irriterad ton än första gången frågan ställdes.
Jag tycker alltid jag har långt hår. Även fast jag klippt mig precis. Det liksom alltid hänger där.
Jag misstänker att om ett gäng av mina vänner läser detta så vill de säga:
"Jävla Mia, du som har så tjockt och långt hår, ge lite till mig!"
En sak kan jag säga, hade man kunnat ge bort lite hår så hade jag gärna delat med mig för det är verkligen inte kul att ha tjockt hår som växer snabbt för det är alltid apvarmt som leder till att man aldrig kan ha utsläppt för då får man värmeslag.
Jag kan inte heller ha vackert utsläppt hår eftersom mitt hårfäste är lite missbildat och gör att allt hår trillar ner i ansiktet, inte så snyggt!
Dessutom kan man knappt göra frisyrer för skiten är alldeles för tungt!
However... Igår fastnade jag framför bilder från förr jag inte sett på evigheternas evighet.
Många bilder som sträckte sig ända bak till 2006-7. Jättekul!!
Jag saknar sällan mitt långa hår, nästan aldrig faktiskt. Men jag såg några bilder på mig själv och kunde inte låta bli att sakna det lite grann...
Ja... det hade ju varit festligt om jag och håret kunde mötas på nåt vis...
Men det är svårt nog att ha den här frippan:
Så... nu ska jag sluta.
Hej då!
Dum lördag....
Jag hade ingen rolig dag igår. Eftersom jag och huvudvärken nu verkar ha ingått ett förbund som inte tycks ta slut i första taget så hade jag mitt hemska fruktansvärda dunk i huvudet från det att jag vaknade till att jag somnade. Under hela dagen låg jag i soffan, helst med ögonen stängda med värsta febern och ett ilsket humör. Jag kom liksom inte upp. Jag hade inte koll på någonting under hela dan. Jag bara låg där och frös..
Allt det här är kvar idag. Huvudet, febern och ilskan.
This is gonna be a good day :(
Bajs!
Den här veckan har varit världens sämsta jävla bajsvecka. Alla kategorier...
Jag är så arg, jag känner mig ledsen och sviken. Det har kommit upp saker som verkligen visar på folks mindre roliga sidor. Folk ljuger utan att blinka och bara tänker på sig själva..
Jag orkar inte ens dra allt..
Det är för bisarrt. Men jag känner även att jag springer runt i nåt jävla ekorrhjul och jag är så LESS på det. Jag har haft jävla huvudvärk sen i onsdags som tyder på stress, min mage är i ständig smärta och jag drömmer panikdrömmar om att jag tappar tänder och far runt som ett jävla pucko.
Jag är klar. Jag har INGEN ORK kvar att göra detta.. Jag är så satans jävla trött på att må såhär!
Blä!
Här är dem!
Nu har jag hittat dem...
THE SHOES! Nu satt ju dessa på Marie Serneholt i Melodifestivalen..
Men, det får man ha överseende med.
De är ju så satans snygga!
Höga med glitter.. Kan det bli bättre??
Nej, du måste!
Idag är det dags! NO EXCUSES!!! Idag SKA jag träna!
Världens bästa Karin har pass idag och jag ska dit. Vi måste bara kovakta så vi får nån jävla biljett.
För hennes pass är poppis ska ni veta! Alla vill visst svettas under hennes ledning.
Skam den som ger sig, det måste bara hända.
Träning känns väldigt viktig just nu...
Jag har nämligen bestämt mig för en grej.... Jag tar det senare under dagen.
Tack så jävligt!
Till och med min mage ska svika mig..
Igår morse satte den igång att göra ont och har gjort det sen dess.. Det är aldrig ett bra tecken när man vaknar mitt i natten av att det gör ont (ca 45 gånger). Nu vill jag mest att nåt ska hända så det kan gå över någongång. Men det är väl den gamla hederliga stressmagen som avancerat en nivå och nu ska göra tokont med kramp.
Det är -19 grader ute.. Behöver jag nämna att jag helst vill lägga mig i sängen igen?! Aj! :(
Jag är låg... låt som passar idag:
You say that you love me
We both know you don't mean it every day
But somehow you got me
So I'll put up with anything you say
Because I love you 2x
I'd rather be with you whenever
Than without you all the time
And I will forgive you whatever
Just to say that you are mine
Because I love you 4x
I love you, do you love me
When tomorrow comes I guess we'll see
When I push in, you pull out
But you still need me
Yes, I do,
Yes, I do,
Yes, I do,
Yes, I do now...
Because I love you...
We both know you don't mean it every day
But somehow you got me
So I'll put up with anything you say
Because I love you 2x
I'd rather be with you whenever
Than without you all the time
And I will forgive you whatever
Just to say that you are mine
Because I love you 4x
I love you, do you love me
When tomorrow comes I guess we'll see
When I push in, you pull out
But you still need me
Yes, I do,
Yes, I do,
Yes, I do,
Yes, I do now...
Because I love you...
Hej då.
Många turer..
Jag vaknade först 23:45 "inatt" och tänkte att det nog var dags att gå upp.. Döm av min förvåning då jag insåg att det var vääääldigt långt kvar tills klockan skulle ringa. Sen gjorde jag om det hela när klockan var exakt 03:00. Då var jag tokpigg och kunde inte tänka mig att somna om..
Men mina bästa kompisisar hjälpte till:
Då var det inga problem att somna om och sova som en sten till nyligen då alarmet halvt skrämde ihjäl mig.
Jag försökte komma på nån festlig låt att spela här på bloggen, men eftersom jag misstänker att jag kommer få skäll idag p g a att jag inte kunnat leverera biljetter till en viss spelning så väljer jag Salad Fingers istället...
