Det är nåt magiskt med att upptäcka nya serier. Framför allt dem som man faller pladask för..
Här är min senaste kärlek:
En galet bra serie som utspelar sig på Broadway (mitt drömställe). Full av intriger, sång, dans och sex. Perfekt! Dessutom är musiken bra och skådisarna very lovable. Jag hoppas verkligen att den här serien blir en dunder succé i Uvvesa så den håller på ett tag (och inte läggs ner efter en säsong som typ min älskling Dirty Sexy Money).
Hur som helst... alla är är snygga också. Det gillar jag!
Idag tittade jag på en gammal goding. Jag har precis införskaffat säsong 1 av denna ljuvliga serie och i morse föll verkligen andan på och jag bara var tvungen att se;
Tooms
Han är så fruktansvärt läskig och jag minns när jag såg dessa avsnitt för första gången.
Min syster och jag såg det tillsammans och varje gång Tooms kom in i bild med sina lysande apläskiga ögon så skrek Sara, min syrra alltså, huuur högt som helst vilket ledde till att även jag skrek samtidigt som jag hörde hur mitt lilla barnhjärta bankade hårt i bröstet.
För det var ju så att jag var liten när det här gick på tv för första gången.
Och efter detta så har jag varit väldigt rädd för det här monstret. Usch!
En fantastisk grej är att det fortfarande är så obehagligt även fast jag sett avsnitten hur många gånger som helst. Man blir skraj när man ser det nu också, för 60:e gången.
Jag gillart! Precis som alla trodde att jag skulle göra. Det är bara att svälja med hull och hår för det är ju helt fantastiskt! Och vissa figurer är ju mer underbara än andra...
Jag har en hel del avsnitt att sätta tänderna i. Det gör mig glad!
När man är sjuk så blir man expert på tv-tablån. Det är ju liksom det enda man orkar göra; kolla på tv. Jag har sett en hel del de senaste dagarna (jag har ju trots allt legat ner i 4 dagar...) men det har varit en serie som har fastnat lite extra. Det jag liksom har väntat på under dagens lopp:
Dr Quinn är en serie som jag följde slaviskt när jag var yngre, precis som mina tjejkompisar (och säkert killarna också.. men de sa nog ingenting). Vi kunde diskutera det där programmet en hel del. Nu när jag sett några avsnitt (6 stycken för att vara exakt, det går ju 2 på raken, tjoho!) så förstår jag, även i vuxen ålder, vad det är med serien jag gillar.
Den är ju så gullig! Moralen står hög medan den friskt blandas med brister och fel på gemene man. Det är underbart! Att se alla små människor leva livet i Colorado Springs gör en ju apglad!
För att inte tala om alla fantastiska kläder de får ha på sig! (Visst är det konstigt att när man ser skådisar från serier som denna i "vanliga nutids kläder" så ser de så jäkla märkliga ut..?!) Jag skulle gärna vilja ha såna där stora kjolar på mig, det är ju ljuvligt!
I dessa avsnitt har kärlek verkligen stått i fokus. Dr Mike har fått göra livsavgörande beslut (sånt där som vi älskar eftersom det alltid blir som vi vill) och det har varit bröllop i den lilla staden. Mys!
Now.. jag vill verkligen inte vara den som är den...
Men om man nu skulle vara med i den där serien.. Skulle det inte kännas lite snopet att man skulle få pussas och kela med Horace..
När man vet att det finns en kille som Sully med i serien?!
Än en gång.. Jag vill inte vara en sån där person, ni vet, men visst skulle det kännas lite....sådär.... eller?
For the record så diskuterades detta i högstadiet också...
Jag har inte haft nån bra kväll. Man skulle kunna säga att jag varit rikitigt tjurig. Jag gillar inte när planer jag sett fram emot ändras... i allafall inte när planerna ändras från bra till värdelös.
Jag har haft en jävligt tråkig kväll. Även om det är sjukt skönt att ha tvätten ren och ett rent hem.
Och nu hittade jag precis en film på en hyrsida jag är medlem på i cyberspace.
Att hitta den här filmen gjorde verkligen min kväll! Fan vad skönt!!
Igår försökte jag titta på "The day the earth stood still"... Det gick sådär!
Jag kom väl sisådär 20 minuter in i filmen.. då någon sorts gigantisk jordliknande- kula hade kraschat i Central Park. Så himla smidigt att allt sånt här alltid händer i New York...
När först en liten rymdvarelse kom ut och ville ha kontakt och blev istället skjuten av en stressad militär började jag ana oråd..
När stora kulan blev förbannad av beskjutningen och skickade ut en jättestor robot, typ Robocop... då stängde jag av! Det gick liksom inte att rädda det där.. Jag insåg att den nog kommer fortsätta i den stilen i 1,5 timme till..
Kan även tänka mig att huvudpersonen blev bästis med sin styvson i slutet av filmen och att han äntligen kallade henne "Mamma" och inte vid hennes namn. Nä kompisar... Det gick bara inte!
Jag gjorde ett försök att se sista avsnittet av LOST istället.. men somnade.. Typ 8:15 på kvällen...
Jag har inte varit speciellt intresserad tidigare.. Jag försökte, under påtryckningar av övriga medlemmar av min familj, att se första avsnittet på säsong 2 för några månader sen. Det var plågsamt.. Det var så fruktansvärt pinsamt. Jag ville bara krypa ur mitt eget skinn..
Men av en slump kollade jag på "Solsidan" häromveckan (på Tv4play.. vilken bra grej det är!).. egentligen i brist på annat. Men kan ni tänka er! Vad jag skrattade! Det var verkligen tokroligt. Så med det i tankarna beslöt jag mig för att titta på det senaste avsnittet igår. Också det hur kul som helst!
Pinsamhetsfaktorn är ju där vare sig man vill eller inte. Men det tycks finnas i olika skalor för igår då jag tittade så var det bara lagom pinsamt, mest roligt!
Så, ja.. jag måste nog ändra mig i vad jag tycker om det där programmet och kanske t o m börja om från säsong 1. Nu får det blir Solsidan-race!
