Solidaritet.
Det höll på att sluta illa idag vid ett skype-samtal. Nä nu överdriver jag, det skulle inte slutat illa. Jag var bara lite dålig på att formulera mig på det engelska språket så jag, helt utan avsikt, fick det att låta som att folk blir lite mer kärvänliga och tillsammans-andan växer när såna här vidriga saker som Norges tragedi inträffar...
Det jag menade var att jag på nåt sätt ändå förundras och beundrar människor som runt om i världen
stannar upp och slutar med det de höll på med för stunden för att hjälpa och stötta människorna
som går igenom helvetet.
Det finns så många jävla dumma, hemska, vidriga, elaka människor i världen... Men det finns otroligt många
fina och kärleksfulla människor också, och det brukar visa sig i såna här sammanhang.
Sen säger inte jag att det är bra att saker som dessa händer
(in order för att människors olika sidor ska komma fram), naturligtvis ska det inte få hända och man
blir alltid, eller iallafall jag, helt uppfylld av ångest, rädsla och sorg.
Men någonstans i all den här misären och obeskrivliga situationen kan jag inte låta bli att
positivt förundras över (den goda) människans totala osjälviska vilja att hjälpa människor som behöver
bli hjälpa. Det är en fin egenskap, att ställa upp för en annan människa.
Kärlek!
Kommentarer
Trackback
