Jag har alltid, de senaste åren, haft en blogg. Min första blogg skrev jag på i flera år. Det är också den jag går tillbaks till för att verkligen minnas mina äventyr förr om åren.
Nu för tiden är bloggen stängd för alla ögon utom för mina. Men jag hittar många guldgruvor i den här mycketmustigt-blogg som var min ögonsten under så många år.
Jag vill inte öppna upp den. Men jag tänkte att jag skulle dela med mig med gamla inlägg som helt klart besitter magi och guldkant.. :D
Jag börjar nu!
Detta inlägg skrev den 17/6-2008
Idag hände det nåt speciellt på jobbet. Vi käkade lunch när det ringde på en av våra 2 dörrar..
- Åh! Det är jultomten! Ropar Lotta
Det gjorde att de flesta av oss blev mycket nyfikna över vem som faktiskt ska komma in..
Döm av vår förvåning när Stockholms kanske snyggaste (efter Peter Jöback) kille knatar in med mitt favoritplagg = blåställ.
Hela matsalen blir i en sekund knäpptyst.
Man hade kunnat höra en nål tappas på golvet.
Barnen blir tysta för att killen för det första inte är jultomten och för att han klättrar upp på en stege och då löper en risk att trilla.
De vuxna (kvinnorna) är tysta för att killen är så snygg så samtliga tappar andan och för att han klättrar upp på en stege och då löper en chans att kanske visa nåt av sin fantastiska kropp.
Lunchen är sen svår att fortsätta med..
Ingen vill liksom äta.. vi vill bara titta, av alla olika anledningar.
Snygglot börjar fixa med vetilationen..
Vi går motvilligt till andra sidan där vi ska ha vila..
Jag kan komma på minst 1000 roligare saker att hitta på med hurpingen..
Men när jag sen sitter på en stora madrassen på golvet med ungar runt omkring mig så kommer han in. För att trixa även där. Mycket trevligt!
När han står och pillar med en sladd tittar han plötsligt upp på mig, ler och liksom generat tittar ner i backen (nåja golvet i hallen) och hade han bara haft lite längre hår hade han nog pillat med det tror jag...
Efter en liten stund ska han gå... men smyger fram till mig och viskar:
- Jag kommer tilbaka sen!
Som sagt så kommer han tillbaks och förgyller våra (mitt och Lottas) liv ett tag...
För att sen gå...
Stockholms snyggaste kille (efter Peter Jöback) ...
Mamma frågade direkt:
-Hade han ring på fingret?!
Och var mycket besviken över att jag inte hade kollat upp det...
Jag har sagt till mina chefer att jag vill ha honom som sommarpresent..
Det är väl det minsta man kan begära?
Nu ska jag börja göra mig snygg på jobbet...
Här har ni den magiska blandingen av män som sammanfattar Stockholms Snyggaste Kille:
Jag är rätt säker på att min kollega Lotta minns det här :D
Jag fick för mig, när jag gick och la mig igår, att jag skulle vakna i morse och vara kanonpigg och gärna långt innan larmet skulle sätta igång (Det händer faktiskt ibland) och jag skulle då i lätt och elegant manér hoppa ur sängen och sätta på mig löparskorna för en skön springtur runt mina vackra öar.
Hände det här?
Icke! Jag har sovit så jävla dåligt och så fort nåt hördes utanför så ryckte jag till och vaknade upp i min fesljumma sömn.. Så när jag väl vaknade (sådär sent som alarmet stod ställt på) var jag aptrött och ville inte gå upp.
Sjukt besviken! Jag som trodde den här morgonen var då det skulle hända!
Hepp!
Kom faktiskt och tänka på det här lilla klippet.. Typ världens roligaste filmklipp!
Jag är en sån person som hamnar i "träningsperioder" och mellan dessa perioder har jag ganska långa svackor då jag inte tränar alls. När jag däremot är inne i en sån fas då jag tränar så finns det liksom ingen hejd på mig! Jag tränar som en dåre och kan inte sluta.. (Man hade ju önskat att träningsambitionen låg på samma nivå hela tiden, alltså när träning förekommen jämt).
Igår var jag på spinning. Ledaren är väldigt poppis och passet ligger på en bra tid, 17:00 på en onsdag. Jag har varit på denna träningstimme tidigare i år och var rätt imponerad av låtvalet och hur jobbigt det var. Men om det tidigare besöket var tufft så var det småpotatis om man jämförde med gårdagens. Ledaren började allt med att säga: "Jag har tagit bort återhämtningen i mitten av passet. Tänkte att det inte behövs nu så tätt inpå julen" . Redan där kändes det lite jobbigt, men det var bara att bita ihop och köra igång.
Som första låt spelade han denna, en låt som jag älskar:
Och när vi kickade igång passet så tänkte jag: "Fan vad lättare det är när man verkligen får träna till låtar man älskar!". Sen var det en hel drös med bra låtar som passerade och när slutet närmade sig så var man ju bra nyfiken på vad sista låten skulle bli.. Finallåten.
Döm av min förvåning då denna låt kom:
Det fick mig att skratta för det var så otippat!! Och varje gång Eric sjöng: "So put your hearts in the aaaaaiiiiiir" så kastade ledaren upp sin "Ibiza-hand" och sjöng med i refrängen. Det var så vansinnigt underbart!!
Jag ville dö, kräkas och gråta ¨på samma gång under passet för det var så satans jobbigt. Men det var kul!
Jag tittar väldigt sällan på Idol. Ingen kommer för det första bli bättre än första vinnaren Daniel Lindström som har varit den enda personen som faktiskt kan sjunga live.
Hursomhelst... jag fick (o)äran att sitta bredvid hela Idol-gänget under Britney Spears-konserten i söndags.
Inte helt nöjd med det.
Det som störde mig mest var att den snubben som satt närmast mig luktade illa (han vet tydligen inte vad deodorant är) och aldrig satt still och de flesta av dessa "idoler" satt liksom med en jävligt tråkig överlägsen attityd som skvallrade om att de uppenbarligen tyckte att de var "above it".
Även det störde mig rätt hårt, framför allt eftersom dessa personer fick komma upp på scen och dela scenen med världsstjärnan under en låt och det gick tydligen jättebra.
Det var också rätt pinsamt för Britney ville, till synes, inte leka med idolerna utan lät sina dansare stå som en skyddande mur runt henne. De fick inte heller sjunga utan stod där och såg lite löjliga ut.
När de sedan kom tillbaks så var det som att sitta i ett aphus, de var som TOKIGA! Också rätt jobbigt.
Now.. jag är inte den som är den. Jag tycker det är supercoolt med människor som törs sätta sig själv framför folket, som oftast är jävligt negativa (såsom jag själv just nu.. hha)
Men dessa människor tycks besitta nån ganska osympatisk inställning som gör att de tror att de redan är stjärnor. Det stör mig för det finns inget som är värre än människor som verkligen tycker de är the bussiness. Näe!
Kom och tänka på det nu för Idol går på min tv och jag kollar såklart. Det är inte många i det där gänget som faktiskt kan sjunga live.. De sjunger INTE bra!!
Och eftersom de har en sån jäkla tråkig attityd gör det att man börjar tänka sådär tråkigt om dem, typ:
"Så jävla bra är ni faktiskt inte, ni är rätt dåliga faktiskt!" JUST för att de verkar tro att de redan lyckats.
Då kanske man ska lära sig att sjunga live och komma ihåg texten? Kanske?
Jag är inte såhär superbitchig egentligen.. Men jag blev faktiskt sur på er!
Igår var jag och föräldrarna på Villa-mässan där man verkligen får se många badkar och torktumlare. och allt annat man kan tänkas vilja ha i sin villa.
När vi kände oss färdiga med den grejen råkade vi glida in på grann-mässan som riktade sig till barn eller ja.. barnens föräldrar..
Vi var inte helt imponerande tills jag upptäckte en hörna med några kompisar jag sett förut... måååånga gånger! Däremot har jag aldrig varit så nära dem så lite tveksam var jag...
Nu kunde man ta kort med dessa för en billig penning och trots att jag var lite rädd så kunde jag inte låta möjligheten gå mig förbi så det var bara att ställa upp sig.
Framför mig stod ett gäng småkillar o tjejer som var lite i valet och kvalet huruvida de skulle ställa upp eller inte.... Och när Darth liksom tog strypgrepp på mig som fick mig att bränna av ett hysteriskt skri som hördes i hela Västberga, då vände de på klacken och gick :P
Men jag är helnöjd och undan med hjärtklappning och lite skakiga knän!
Idag när jag slog på tv:n för att, i vanlig ordning, ha Nyhetsmorgon på i bakgrunden fick jag se en man som fyllde hela min kropp med obehag. Jag kände mig kort och gott rädd och orolig..
Mannen jag såg var Leif Pagrotsky och har ingen större åsikt om honom.
Men efter en stund insåg jag varför han skrämmer mig...
Leif är väldigt lik Mike, The One Armed Man från Twin Peaks, en rollfigur som skrämmer skiten ur mig
(precis som alla andra rollfigurer i den serien)...
Nu har jag också en... En alldeles egen. Svart, glittrande... underbaaar!
Jag talar såklart om min nya telefon! En Iphone4!
Igår slog vi till, jag och Linda. Hon gjorde äntligen slag i saken och när hon berättade för mig att tjejen i 3-butiken var jättesnäll så tänkte jag: Nu kör jag!!
Har ni tänkt på att min kille Rick Taylor är väldigt lik vår svenska helylle programledare Hans Fahlén? Det har jag tänkt på sen första gången jag träffade Rick. De har liksom nåt gemensamt i dragen!
Han kommer ikväll! Min kille alltså. Inte Hans! Haha! Det ska bli visst bli snöstorm inatt.. Sånt gillar vi inte!:( Hoppas han hittar hem till mig. Om inte vädret säger ifrån så har världens bästa lillebror lovat att åka till Arlanda och hämta min kärlek. Fingers crossed!
Jag har lovat att hålla honom varm eftersom det är så tokallt här i Sverige. Men då får han snälla hålla sig inomhus också ;)
Jag gillar verkligen inte programledaren i Tv4s Nyhetsmorgon. Det känns som att han gör narr av alla människor han intervjuvar med sin lite släpiga dryga röst. Jag skulle känna mig extremt osäker om jag var tvungen att sitta där mittemot honom...
Dessutom har de denna morgon kanske världens sämsta band (nåja.. allt är relativt)
Det känns lite new age-flummigt och det är inte lätt att tänka annat när den hypermärkliga sångerskan med världens största hår och ryckiga dans liksom skriksjunger ut budskapet:
Jag tycker det är fantastiskt att sömn kan göra så mycket. Även om inte jag känner mig sådär pigg som jag brukar känna så är jag ju inte dödssjuk som jag trodde att jag skulle vara idag. Så jävla smart!
Jag har drömt om förskolan hela natten! Det kan jag tycka kännas lite halvtråkigt eftersom jag ändå spenderar massa timmar där på en vecka. Men nu är det bara att sätta tänderna i den här veckan. Jag ska börja den med utvecklingssamtal.
Jag längtar redan hem!
Jag har dessutom inget vettigt att skriva och borde därför kliva bort från datorn omedelbums!
Fy vad sjuk jag känner mig! Feber, huvudvärk och en smula illamående på det :(
Jag och Linda tog en promenad runt Kungsholmen. Det var väldigt bra med frisk luft. Men nu när jag sitter här i soffan känns det bara värre och värre. Blä!
Jag litar stenhårt på att jag kommer vara bra i morgon! Men nu känns det sådär :(
Inatt drömde om jag om min bröllopsdag. Det var förberedelser, skor, hår och sånt där man ska ha när man gifter sig.
Däremot var allt lite panikartat i den bemärkelsen att saker och ting inte riktigt var i sin ordning (jag hade t ex inte bestämt mig för vilka skor jag skulle ha... I mean come on... det skulle jag bestämma först! :P)
Allt var liksom i sista minuten.
Det skulle nog inte riktigt ske i verkligheten.
Även om mannen jag vill gifta mig med gillar att göra saker i sista sekunder... :)
Jag hade även en svart klänning, som var skitsnygg. Till det höga svarta skor.
Jag var jävligt stressad i drömmen, på grund av att allt inte var fixat.
Men jag var lycklig och exalterad över att få gifta mig med Rick Taylor :)
Fast på riktigt vill jag (om man blir friad till.. haha) ha vitt på mig!
Igår var jag på jobbet 6:30.. det var jag i onsdags också.. Idag hade jag sovmorgon så jag ska vara på jobbet 7:30! Underbart! Eftersom traditionen är att denna låt spelas i lurarna så kör vi det även idag!
