Sjuk-Tablån!

När man är sjuk så blir man expert på tv-tablån. Det är ju liksom det enda man orkar göra; kolla på tv.
Jag har sett en hel del de senaste dagarna (jag har ju trots allt legat ner i 4 dagar...) men det har varit en serie som har fastnat lite extra. Det jag liksom har väntat på under dagens lopp:

Dr Quinn är en serie som jag följde slaviskt när jag var yngre, precis som mina tjejkompisar (och säkert killarna också.. men de sa nog ingenting).  Vi kunde diskutera det där programmet en hel del.
Nu när jag sett några avsnitt (6 stycken för att vara exakt, det går ju 2 på raken, tjoho!) så förstår jag, även i vuxen ålder, vad det är med serien jag gillar.

Den är ju så gullig! Moralen står hög medan den friskt blandas med brister och fel på gemene man. Det är underbart! Att se alla små människor leva livet i Colorado Springs gör en ju apglad!

För att inte tala om alla fantastiska kläder de får ha på sig! (Visst är det konstigt att när man ser skådisar från serier som denna i "vanliga nutids kläder" så ser de så jäkla märkliga ut..?!) Jag skulle gärna vilja ha såna där stora kjolar på mig, det är ju ljuvligt!

I dessa avsnitt har kärlek verkligen stått i fokus. Dr Mike har fått göra livsavgörande beslut (sånt där som vi älskar eftersom det alltid blir som vi vill) och det har varit bröllop i den lilla staden. Mys!

Now.. jag vill verkligen inte vara den som är den...

Men om man nu skulle vara med i den där serien.. Skulle det inte kännas lite snopet att man skulle få pussas och kela med Horace..

 

När man vet att det finns en kille som Sully med i serien?!



Än en gång.. Jag vill inte vara en sån där person, ni vet, men visst skulle det kännas lite....sådär.... eller?




For the record så diskuterades detta i högstadiet också...


Early bird

Eftersom min fåfänga ibland kan visa sig i stark form så bytte jag bort min stängning igår för en öppning idag med anledningen att jag verkligen ville få mina ögonbryn o fransar färgade. Allt blir liksom mer logiskt när de stackarna faktiskt har lite färg på sig.

Även om det var givet och solklart att det skulle göras och då på bekostnad att gå upp svintidigt på morgonen så känns det en smula seeegt att skumpa fram här på tvärisen i ottan och veta att dagen inte kommer vara slut efter 21 ikväll på grund av en föreläsning son går av stapeln ikväll.

Men hey.. Jag och fåfängan känner oss rätt fina!


Mia-Music Del 1.

Jag är uppvuxen med Magnus Ugglas musik. Allt som kommit ut från 1975 - 1993 kan jag liksom utantill.
Varenda textrad i princip. Efter plattan "Alla får påsar" gick det liksom lite utför känner jag och allt började låta likadant.
Men, oj oj oj, plattorna som kom på 80-talet är så fruktansvärt bra. Det är små mästerverk i sin enkelhet måste jag säga.
Ibland kan det slå mig hur bra texter han har och hur bra låtarna faktiskt är.
Häromdagen slog det mig igen då jag helt plötsligt fick ett toksug efter att lyssna på Uggla-låten
"Staffans mattematik" som är helt galet bra.
Jag tror det hade att göra med att jag skulle käka middag med en av mina bästa vänner, Sarah, och vi har delat många fantastiska kvällar med att dansa och sjunga till Ugglas låtar. 

Skivorna: Den Döende Dandyn, Välkommen till folkhemmet och Godkänd pirat - Live är rätt och slätt
riktiga mästerverk.




För att inte tala om Retrospektivt Collage som visserligen är en samlingsplatta men helt magisk i just sin fullhet. Drypande av fantastiska låtar.
Uggla är ju inte bara bra på låtar som "Jag dansar aldrig nykter" och "Kung för en dag" utan är ju en hejare på ballader också. Ta bara låtar som "Astrologen", "Hand i hand" och "Varje gång jag ser dig".
Shit vad bra!
Uggla regerar och levererar, kanske inte riktigt lika bra i idag som för ett gäng år sen..
Men vafan! Lyssna och njut!


Hej då bloggen!

Några dagar kvar!

Jag laddar lite granna..

Jag laddar mest med denna bild:



Mer info kommer naturligtvis senare. Men ni kan väl börja såhär?

MMB

RSS 2.0