Min Värld - Mina Ord

Träning är en av tankarna som cirkulerar som mest i mitt huvud just nu.

Igår var det en ganska extrem dag, och det har väl lite att göra med att jag är en person som kan snöa in mig, man skulle också kunna säga att jag är en passionerad person. Jag gör liksom inget halvhjärtat.

Det visade jag prov på igår då jag började dagen 6:30 på gymmet, morgonträning med min Linda.

Klockan 17:00 var det dags för spinning, nåt jag faktiskt älskar om musiken och känslan är rätt och jag gillar verkligen passet som finns just den tiden.

Till saken hör att min bästa friskisfröken Karin, SuperKarin tillika min svägerska hade pass på samma lokal en halvtimme efter att mitt spinningpass tagit slut. Eftersom jag vill hänga på Karins pass så mycket som möjligt så var det bara att stanna och vänta (och knäcka en chokladkaka under tiden) och sen var det bara att köra.

Jo.. Jag har funderat på varför jag verkligen älskar att träna (för det gör jag verkligen) så är det tanken på att man kan släppa alla sina tankar, funderingar och (framför allt) sin ångest och stress lös. Om man vill grubbla ihjäl sig på grubblerier och problem man har så kan man göra det medan man kämpar sig igenom en apjobbig låt på spinningen eller dansar loss på gympan.

MEN om man vill glömma bort sina bekymmer och bara leva i sekunden så kan man göra det också. Det är en ynnest! Alla gånger! Och det är kanske därför man vill gå dit gång efter gång för det är väl som Karin sa igår, när en motionär påpåkade att hon ofta leder pass, "Det är min frizon" och det är väl just det som det hela handlar om.

När träningen är igång är det jag som bestämmer vilka tankar som ska få komma fram och vilka som får stanna ur sikte.

Det gör mig nog till en lugnare människa. Och starkare. På alla sätt.